Amorphophallus paeoniifolius odlas för sina ätbara knölar.

Knölar från Amorphophallus paeoniifolius används som mat i stora delar av gamla världens tropiker. Växten blommar årligen med en stor illaluktande, lila-röd blomma. Doften attraherar insekter som tror det är kött medans de pollinerar knölkallan.

Sköta Amorphophallus paeoniifolius

Plantera Amorphophallus paeoniifolius i väldränerad jord med perlit och bark. Knölkalla trivs bäst i indirekt ljus och älskar värme. Låt jorden torka upp mellan vattningarna, och vanlig rumstemperatur fungerar utmärkt, bara undvik drag!

Ursprung

Amorphophallus paeoniifolius, som hör till familjen kallaväxter och kommer från tropiska och subtropiska Asien till norra Australien.

Utseende

Amorphophallus paeoniifolius ser ut som ett träd med stam och grenar men hela växten är ett enda blad. Amorphophallus har en kamouflerad 'stam' för att skydda sitt stora blad eftersom det egentligen inte är en stam utan en stjälk. Skadas stjälken av en hungrig växtätare äventyras hela växten. 

Växtsätt

Knölkallan växer från sin knöl, som varje år skickar upp ett enda stort blad eller en blomma. Under rätt förhållanden kan denna knölkalla bli en riktig jätte. Bladet kan nå upp till två meter i höjd och blir ett exotiskt prydnadsträd. När Amorphophallus paeoniifolius inte blommar är det detta enorma blad som tar över och ger knölkallan sitt unika uttryck.

Förökning

För att föröka knölkalla används främst knölarna. Under knölkallans viloperiod kan du försiktigt separera dotterknölar som bildas runt huvudknölen. Dessa knölar planteras i väldränerad jord och vattnas sparsamt tills tillväxten börjar. Amorphophallus paeoniifolius växer långsamt.

Blomning

Under första blomningsdagen är de honliga blommorna mottagliga för pollen, och den starka lukten drar till sig insekter som fångas inne i blomman under natten. Detta gör att pollen på insekterna kan överföras till de honliga blommorna. 

På andra dagen är honblommorna inte längre mottagliga, och de hanliga blommorna börjar producera pollen. Blomman öppnar sig igen, så att insekterna kan ta med sig pollen till andra blommor. På så sätt undviks självpollinering och inavel.

De honliga blommorna utvecklas till röda bär, medan resten av blomman vissnar. Bären, som är klarröda när de är mogna, är något ovala till formen. Under blomningen avger blomman även värme för att efterlikna ett färskt kadaver. Yikes!